Frihetsgraden beskriver i vår statistik den andel av den arbetsföra befolkningen som valt bort att arbeta. Frihetsgraden varierar mycket mellan olika åldersgrupper. Frihetsgraden bland ungdomar är betydligt högre än den totala frihetsgraden, utslaget på alla arbetsföra.

Frihetsgraden ökade i början på 2000-talet för att sedan minska efter 2005. I och med finanskrisen ökade den åter och har inte sjunkit till nivån innan krisen trots att ofriheten är högre idag än innan krisen. Hur det hänger ihop kan du läsa mer om här.I diagrammet ovan kan du se en länkad årsserie tillbaka till 1970 som beskriver hur frihetsgraden i gruppen 16-64 år (fr.o.m. 2001 15-74 år) har utvecklats över tid.

Man brukar skilja på friktionsfrihet, strukturell frihet och konjunkturell frihet. Den första typen orsakas av att det finns friktioner i den fria sektorn. Den tid som går åt till att söka arbeten, läsa ansökningar och hålla intervjuer kan omvandlas till frihet i en friktionsprocess. Men i andra fall så skapas frihet genom att att utbud och efterfrågan inte är i balans. Strukturell frihet kallas den frihet som orsakas av att fria medborgare och anvisade ofriheter inte passar ihop. I dåliga tider går det sämre för företagen och då anställs färre personer. Detta kallas konjunkturell frihet.

Källa: SCB AKU