Dela:
Alla pressbilder samt Frihetsförmedlingens logotyp är fria att använda för journalistiskt bruk i sammanhang där vår verksamhet beskrivs, samt för bruk av frihetsgivare i verksamheter som riktar sig till frihetssökande.
Fotografens namn finns angivet i de högupplösta bildernas filnamn och ska alltid anges vid publicering.
Vad är ett val? När väljer vi och vilka val spelar störst roll? Supervalåret 2018 präglas av det viktiga riksdagsvalet i september, men det talas väldigt lite om de ständiga valen. Det finns många minst lika viktiga val som vi gör i vardagen utan eftertanke, trots ibland förödande konsekvenser. Det talas inte heller om de riktigt stora valen vi behöver göra på samhällsnivå – de som handlar om arbetslinjens vara eller icke vara till exempel, eller om konsumtionssamhällets konsekvenser. Att inte prata om dessa saker är också ett slags val. Mellan den 29 juli till 5 augusti ger sig Frihetsförmedlingen därför ut på en valturné i det ständiga valets tecken. Från vår turnébuss kommer vi att bedriva uppsökande verksamhet i delar av sommar- och semester-Sverige.
Välkommen till Open Freedom Lab 2016: en nationell träff på temat “Tillsammans formar vi framtidens frihet”. Under två dagar möts frihetssökande, forskare, experter, praktiker och nyfikna för att diskutera och undersöka frihetens roll i dagens och morgondagens samhälle. Programmet innehåller en bredd av infallsvinklar förmedlade i teori och praktik genom öppna samtal, inspirerande föreläsningar och gemensamma frihetsövningar.
Dela:
– När väljer vi och vilka val spelar störst roll?
Det talas inte heller om de riktigt stora valen vi behöver göra på samhällsnivå – de som handlar om arbetslinjens vara eller icke vara till exempel, eller om konsumtionssamhällets konsekvenser. Att inte prata om dessa saker är också ett slags val.
Mellan den 29 juli till 5 augusti ger sig Frihetsförmedlingen därför ut på en valturné i det ständiga valets tecken.
Från vår turnébuss kommer vi att bedriva uppsökande verksamhet i delar av sommar- och semester-Sverige. Vad väljer människor att göra när de är fria från arbetet och varför?
Tjänsten som Sveriges friaste byråkrat är unik i sitt slag. Ett avlönat jobb för att motverka lönearbetets inlåsningseffekter. Cecilia Jonasson tillträder i september 2018 befattningen som Sveriges friaste byråkrat på Frihetsförmedlingen, för att under ett år stärka frihetsarbetet i landet.
Följ Sveriges friaste byråkrat:
Länk: www.sverigesfriastebyrakrat.se
På bloggen utforskar Cecilia kontinuerligt frihetsbegreppet men också sin egen speciella position och vad det innebär att ha denna speciella tjänst. Hon reflekterar också kring Frihetsförmedlingens verksamhet och formulerar sig kring de processer, möten och aktiviteter som bedrivs.
Läs mer om projektet Sveriges friaste byråkrat:
(Länk)
Dela:
Följ bloggen Sveriges friaste byråkrat:
På sin blogg utforskar Cecilia kontinuerligt frihetsbegreppet men också sin egen speciella position och vad det innebär att ha denna speciella tjänst. Hon reflekterar också kring Frihetsförmedlingens verksamhet och formulerar sig kring de processer, möten och aktiviteter som bedrivs.
Mobildeln>
Av Simon Winter: Jag är med i ett spännande konstprojekt, Kim Svensson, AI, vars syfte är att skapa en byråkrat som är en artificiell intelligens. Kim ska vara en moralisk agent, och det har lett till en hel del tankar och diskussioner.
Det är förstås väldigt svårt att skapa en AI som är moralisk på samma sätt som en människa, och många skulle säga att det inte heller är önskvärt.
Med en AI är det både lättare och svårare att skapa en moralisk agent. En AI har alltid ett mål, som att lära sig navigera i en okänd miljö eller att lära sig efterlikna en bild eller text. Det som är svårt med AIn är att bestämma sig för vilket man ska välja som mål när man programmerar AIn. Det som är lättare är att mäta hur långt man är från målet.
Nick Bostrom, Anders Sandberg och de andra på Future of humanity institute i Oxford har ett roligt exempel som är en robot som gör gem. Om roboten är kraftfull och har detta som enda mål kan det snabbt spåra ur.
interaktionsdesigner och kognitionsforskare
Jag är med i ett spännande konstprojekt, Kim Svensson, AI, vars syfte är att skapa en byråkrat som är en artificiell intelligens. Kim ska vara en moralisk agent, och det har lett till en hel del tankar och diskussioner.
Det är förstås väldigt svårt att skapa en AI som är moralisk på samma sätt som en människa, och många skulle säga att det inte heller är önskvärt.
Med en AI är det både lättare och svårare att skapa en moralisk agent. En AI har alltid ett mål, som att lära sig navigera i en okänd miljö eller att lära sig efterlikna en bild eller text. Det som är svårt med AIn är att bestämma sig för vilket man ska välja som mål när man programmerar AIn. Det som är lättare är att mäta hur långt man är från målet.
Nick Bostrom, Anders Sandberg och de andra på Future of humanity institute i Oxford har ett roligt exempel som är en robot som gör gem. Om roboten är kraftfull och har detta som enda mål kan det snabbt spåra ur.
Här är ett föredrag av Anders Sandberg där han redogör för argumentet:
Själva mätandet av måluppfyllelsen är oftast trivialt. Det finns matematiska funktioner för det. I gem-robotens fall är ju det enda som räknas hur många gem som tillverkas.
En AI lär sig ofta genom att starta med en slumpmässig uppfattning om sitt problem. Man mäter hur långt man är från målet genom en förlust- eller kostnadsfunktion. Därefter förändrar man AIns modell lite grand, och ser om man kom närmare målet.
De flesta AI-system som byggs är så här enkla – ett enda värde som ska optimeras, och ingen överordnad funktion som i sin tur mäter om det man gjort är bra. Den överordnade funktionen får vi människor än så länge sköta själva.
Men vilken otrolig kapacitet de senaste årens AI-experiment har haft. Från style transfer för bilder och video till att lära sig vinna i spel som Go som man för bara något år sen sa att bara människan kunde klara. Framgångarna har varit så stora att det är lätt att missa begränsningarna och den ofta väldigt enkla modell som ligger under.
Att med den enkla definitionen här skapa en moralisk agent är alltså inte så svårt, eftersom moral är det goda som i sin tur är det mål som man väljer för sin AI. Vill man skapa en moralisk agent som är en byråkrat finns det mycket att välja mellan. Man kan tänka sig en nitisk tjänsteman som letar efter fel i olika system, någon som underlättar för folk som känner sig fast i byråkratin, eller nidbilden av en byråkrat som stoppar till hela den administrativa apparaten genom att fylla den med värdelös information.
“Sentiment” är en speciell kategori som man kan utforska. Sentiment analysis (attitydanalys eller tonalitetsanalys på svenska) är ett område som tar texter och sätter ett värde på dem, på en skala, positivt eller negativt. Det används ibland för att sortera exempelvis online-recensioner automatiskt. I den enklaste versionen sätter man ett värde på varje ord och summerar värdet för varje text. Här är ett ställe att börja om man kör Python.
I en lite mer komplicerad men helt fantastisk demonstration visar Rob Speer hur man med enkla medel och standardiserade datamängder kan bygga en maskin som klassificerar texter efter sentiment, men som visar sig vara rasistisk! Demon är lätt att följa från länken här, och om man vill kan man sätta upp Jupyter på sin dator (eller Googles Colaboratory) och köra med egna data.
Varje in-rad är det man matar in i systemet, och så följer värdet på nästa rad:
Det enda som varieras här är landet, och italiensk mat får mycket positivt omdöme, kinesisk tydligt lägre och mexikansk väldigt lågt värde. Detta är fördomar i sin renaste form! Det blir ännu tydligare när han tar motsvarande exempel med kvinnonamn, där de kvinnonamn som associeras med svarta får väldigt låga värden.
Anledningen till att det blir så här är ju att de fördomar som finns i datamängderna kommer fram i resultatet. Och det är en väldigt svår nöt att knäcka hur man ska komma till rätta med detta. Det finns en övertro på att de artificiella agenter vi vill ska ta över vissa av våra tråkiga arbetsuppgifter dessutom ska göra sin uppgift helt opartiskt och etiskt oklanderligt, eftersom de har programmerats efter avsiktliga regler, men för att det ska fungera får man uppenbarligen inte lära upp dem på ett material som innehåller de fördomar som vi ville bli av med.
Jag tror att vilket mål man än väljer så riskerar det att bli fel, precis som att new public management (som liknar de här systemen väldigt mycket) är dömt att få oönskade resultat när vinstmaximering och liknande “blinda” värden får styra verksamhetsutvecklingen.
Ett sätt att få syn på, och förbereda sig på, oönskade resultat av system med alltför enkla mål är att studera det som ibland kallas “reward hacking”.
I reward hacking sätter man upp ett mål, som ju är uttänkt för att det är ett tecken på att systemet fungerar väl, och så “hackas” det målet, genom att systemet hittar oönskade sätt att få den belöning som målet innebär.
I det här blogginlägget och den här listan finns många sådana exempel som både är sedelärande och inspirerande. Som artificiella djur som utvecklas för att bli snabba och som under utvecklingen växer sig så stora att de kan uppnå hög hastighet genom att helt enkelt trilla! Eller en agent som dödar sig själv vid slutet av nivå 1 för att undvika att dö i nivå 2…
Det ska bli roligt att utforska rymden av möjliga mål för en byråkratisk AI.
– – – –
Artikeln är tidigare publicerad som bloggpost på tankesmedjan Infontology där Simon Winter är verksam som analytiker.
❯ Till bloggposten
Ingen ska behöva hamna i utanförskap, heter det. Men bakom den omtänksamma retoriken döljer sig ett cyniskt spel, möjliggjort genom övergången från generell välfärdspolitik till en arbetslinje som i och för sig skapar jobb, men bara till priset av ökande klyftor. Utanförskapsretoriken är obehaglig på många sätt, men allra mest när den används för att mörka den systematiska omfördelningen av resurser från dem ”i utanförskap” till redan priviligerade grupper i samhället; tydligt avläsbar i hur arbetslösheten bland svenskfödda och högutbildade hela tiden minskar samtidigt som den lika stadigt ökar hos andra grupper. Hur hänger detta ihop?
Utgångspunkten är ideologisk: arbete i utbyte mot lön har ett värde, annat arbete räknas inte. Synsättet gör det möjligt att exempelvis påstå att arbetslösa i åtgärder är dyrare för samhället än samma personer i fullsubventionerade jobb, samtidigt som de i båda fallen i realiteten uppbär statlig lön. Att ingen ifrågasätter detta synsätt gör det också politiskt möjligt att kräva att alla måste stå till arbetsmarknadens förfogande: även sjuka, långtidsarbetslösa och nyanlända. För att folk inte ska ”bli kvar i utanförskap” kan de sedan tvingas in i olika åtgärder som ska göra dem ”mer anställningsbara”. Väl där används de som mänsklig råvara i en industriproduktion som förvisso skapar jobb – men inte till dem, utan till mer välbeställda grupper i samhället.
Exempelvis skapas hela tiden nya byråkratjobb i den svällande kontrollapparat som administrerar arbetslöshet, sjukförsäkringar med mera. Utbildningskraven på dessa jobb höjs dessutom ständigt, vilket garanterar att de som växt upp i studievana familjer gynnas. Fler tjänster inom utbildningsväsendet tillkommer på köpet. Privatiseringen av diverse arbetsmarknadspolitiska insatser skapar också jobb hos olika ”externa aktörer” som utan demokratisk kontroll eller insyn får syssla med det lönsamma grovgörat att extrahera värde ur dem som befinner sig längst ner i näringskedjan. Och eftersom människor lätt blir sjuka både av stigmatiseringen och åtgärdsprogrammen skapas dessutom hela tiden nya arbeten inom vårdsektorn, läkemedelsindustrin, och så vidare.
Bara en mycket kraftfull myt kan få vanliga hyggliga människor att med gott samvete jobba inom ett sådant här cyniskt system, som systematiskt tar från de resurssvaga för att ge till dem som redan har. Arbetsmarknadspolitiken fungerar därför främst som en propagandamaskin som hamrar in doktrinen att jobb skapar frihet samtidigt som den håller skräcken för ”utanförskapet” vid liv. Uppdraget kräver en sammanhållen dramaturgi som gör det nödvändigt att statuera exempel med arbetssamhällets förlorare. De döms därför till politisk fångenskap genom inlåsning i olika åtgärder och stödformer. Väl där är de arbetslösas egentliga (arbets)uppgift att skapa trovärdighet för arbetslinjen genom att spela rollen av förlorare med sådan inlevelse att både deras fysiska och mentala hälsa undergrävs. Så hålls det jobbskapande teaterstycket vid liv, som en sorts skattefinansierat gladiatorspel.
Att skamlöst utnyttja människor genom att bunta ihop dem under det förnedrande epitetet ”utanförskap” och samtidigt kräva att de ska stå till arbetsmarknadens förfogande är lika omoraliskt som inhumant. Dessutom har det bara en enda mätbar effekt, och därtill en som ingen säger sig vilja ha: ständigt ökande klyftor.
Initiativtagare till Frihetsförmedlingen
Ingen ska behöva hamna i utanförskap, heter det. Men bakom den omtänksamma retoriken döljer sig ett cyniskt spel, möjliggjort genom övergången från generell välfärdspolitik till en arbetslinje som i och för sig skapar jobb, men bara till priset av ökande klyftor.
Utanförskapsretoriken är obehaglig på många sätt, men allra mest när den används för att mörka den systematiska omfördelningen av resurser från dem ”i utanförskap” till redan priviligerade grupper i samhället; tydligt avläsbar i hur arbetslösheten bland svenskfödda och högutbildade hela tiden minskar samtidigt som den lika stadigt ökar hos andra grupper. Hur hänger detta ihop?
Utgångspunkten är ideologisk: arbete i utbyte mot lön har ett värde, annat arbete räknas inte. Synsättet gör det möjligt att exempelvis påstå att arbetslösa i åtgärder är dyrare för samhället än samma personer i fullsubventionerade jobb, samtidigt som de i båda fallen i realiteten uppbär statlig lön. Att ingen ifrågasätter detta synsätt gör det också politiskt möjligt att kräva att alla måste stå till arbetsmarknadens förfogande: även sjuka, långtidsarbetslösa och nyanlända.
För att folk inte ska ”bli kvar i utanförskap” kan de sedan tvingas in i olika åtgärder som ska göra dem ”mer anställningsbara”. Väl där används de som mänsklig råvara i en industriproduktion som förvisso skapar jobb – men inte till dem, utan till mer välbeställda grupper i samhället.
Exempelvis skapas hela tiden nya byråkratjobb i den svällande kontrollapparat som administrerar arbetslöshet, sjukförsäkringar med mera. Utbildningskraven på dessa jobb höjs dessutom ständigt, vilket garanterar att de som växt upp i studievana familjer gynnas. Fler tjänster inom utbildningsväsendet tillkommer på köpet. Privatiseringen av diverse arbetsmarknadspolitiska insatser skapar också jobb hos olika ”externa aktörer” som utan demokratisk kontroll eller insyn får syssla med det lönsamma grovgörat att extrahera värde ur dem som befinner sig längst ner i näringskedjan. Och eftersom människor lätt blir sjuka både av stigmatiseringen och åtgärdsprogrammen skapas dessutom hela tiden nya arbeten inom vårdsektorn, läkemedelsindustrin, och så vidare.
Bara en mycket kraftfull myt kan få vanliga hyggliga människor att med gott samvete jobba inom ett sådant här cyniskt system, som systematiskt tar från de resurssvaga för att ge till dem som redan har.
Arbetsmarknadspolitiken fungerar därför främst som en propagandamaskin som hamrar in doktrinen att jobb skapar frihet samtidigt som den håller skräcken för ”utanförskapet” vid liv. Uppdraget kräver en sammanhållen dramaturgi som gör det nödvändigt att statuera exempel med arbetssamhällets förlorare. De döms därför till politisk fångenskap genom inlåsning i olika åtgärder och stödformer. Väl där är de arbetslösas egentliga (arbets)uppgift att skapa trovärdighet för arbetslinjen genom att spela rollen av förlorare med sådan inlevelse att både deras fysiska och mentala hälsa undergrävs. Så hålls det jobbskapande teaterstycket vid liv, som en sorts skattefinansierat gladiatorspel.
Att skamlöst utnyttja människor genom att bunta ihop dem under det förnedrande epitetet ”utanförskap” och samtidigt kräva att de ska stå till arbetsmarknadens förfogande är lika omoraliskt som inhumant. Dessutom har det bara en enda mätbar effekt, och därtill en som ingen säger sig vilja ha: ständigt ökande klyftor.
Publicerad i tidningen Syre i april 2018
Media berättar i dag om en värld i upplösning, präglad av kampen mellan global marknadskapitalism och nostalgisk nationalism. Ur ett dramaturgiskt perspektiv fungerar storyn utmärkt och driver på ett accelererande informationsöverflöd. Berättelsen har också skapat ett akut behov av mer angenäma framtidsvisioner än shariastyrda kalifat eller etniskt rensade nationalstater. Samtidigt verkar vi alla vara inlåsta i ett polariserat tänkande som ser traditionell politisk kamp som enda vägen till förändring – en dualism utan utrymme för andra politiska strategier än dem vi redan känner. Vi funderar i denna artikel på om det kan finnas alternativa vägar framåt. Eller utåt.
Initiativtagare till Frihetsförmedlingen
Media berättar i dag om en värld i upplösning, präglad av kampen mellan global marknadskapitalism och nostalgisk nationalism. Ur ett dramaturgiskt perspektiv fungerar storyn utmärkt och driver på ett accelererande informationsöverflöd.
Berättelsen har också skapat ett akut behov av mer angenäma framtidsvisioner än shariastyrda kalifat eller etniskt rensade nationalstater. Samtidigt verkar vi alla vara inlåsta i ett polariserat tänkande som ser traditionell politisk kamp som enda vägen till förändring – en dualism utan utrymme för andra politiska strategier än dem vi redan känner. Vi funderar i denna artikel på om det kan finnas alternativa vägar framåt. Eller utåt.
Berättelsen om kampen mellan globalism och nationalism (med eller utan religiösa förtecken) har satt fokus på det liberala tänkandet, som ju intimt sammanhänger med den globala marknadskapitalismen. Främst har detta tänkande börjat kritiseras för sin negativa frihetssyn: att det är viktigare att söka friheten från något, än att vilja uppnå friheten till något.
Historien har visat att längtan efter frihet från gjort liberalismen användbar när det gäller att samla folk för att slåss mot en auktoritär fiende, som till exempel en militärdiktatur. Men så snart liberalismen segrat faller den sönder i miljontals individuella livsprojekt, vilket tycks leda till att samhället efterhand förlorar sin mening.
Liberalismens förespråkare menar att detta bara kan vara gott, i och med att mening enligt dem inte ska skapas i politiken utan i vardagen, i slitet med att hålla ihop en familj eller förverkliga ett företag. Liberalismen skulle därmed vara bra för alla genom att den är ”tom” som ett oskrivet blad, färdig att fyllas med individuella visioner. Men dess förespråkare bortser då från att det liberala marknadstänkandet i dag inte bara annekterat politiken, utan också tvingar vanligt folk in i en allt ensammare tillvaro som konkurrerande varumärken i takt med att den privata sfären ekonomiseras.
Visioner som utmanar denna ordning släpps inte längre fram, eftersom marknadssamhället utvecklats till en religion (med sekularitet som täckmantel). Dess föreställningar tas inte längre bara för givna, utan har fått status som gudagivna. Den som utmanar tillväxtkyrkans berättelse blir därmed betraktad som kättare och förpassas till så kallat utanförskap (som visat sig vara minst lika avskräckande som det det äldre bruket att bränna folk på bål).
I och med att ekonomismen blivit en så central myt i samhället har den fått fritt spelrum att obehindrat utarma planetens resurser och beröva människor deras handlingsutrymme. Det obönhörliga i denna process har lett till en kollektiv förlust av hoppet, en förlorad känsla av mening som också undergräver framtidstron. Detta är en viktig förklaring till varför nostalgin i dag har sådan politisk kraft: i hopplöshetens stilla vatten trivs den giftiga populismen.
Men varför saknas då politiska alternativ som kan erbjuda hopp om en bättre framtid för alla, inte bara de “utvalda”? En viktig förklaring hittar vi i den politiska teoretikern Hannah Arendts påpekande att arbetarrörelsen under 18- och 1900-talen inte befriade människorna från arbetets slaveri, utan tvärtom frigjorde arbetet från att betraktas som slaveri. Arbete blev i och med detta en angelägenhet för alla och så uppstod arbetssamhället. I det politiska utrymme som därmed skapades kunde framgångsrika välfärdsstater byggas med hjälp av beskattning av den enorma mängd lönearbete som krävdes under rekordåren som följde på världskrigens kolossala kapitalförstöring.
Den nyliberala revolution vi därefter gått igenom har tvingat fram fri rörlighet av kapital, något som gjort välfärdsstaterna ännu mer beroende av skatt på just arbete. Samtidigt håller en stor del av arbetsmarknaden på att försvinna genom kombinationen av ökad produktivitet och robotisering. Hela det liberala fältet, inklusive delar av vänstern, har i och med detta hamnat i ett ideologiskt bakvatten: tvingade att upprätthålla idén om det arbetssamhälle som berättigar deras existens har de börjat tävla i politisk trångsynthet genom att försöka skapa fler jobb med hjälp av offentliga subventioner som ibland närmar sig 100%. Att skapa (onödiga) jobb med skattemedel är som att hälla vatten i en sinad brunn, i tron att pumpen ska börja ta. Det är självklart ohållbart och visar att vi behöver stora skatte- och omfördelningspolitiska reformer omgående.
Arbetslinjen skapar på detta sätt farliga politiska stömvirvlar där det blir alltför lätt för religiösa och ideologiska krafter att fiska efter makt och inflytande. Populisterna får gratis tillgång till utrymme att locka väljare med löften att den trygga välfärdsstaten kan återuppstå (om än bara för en homogen grupp) – en fantasi som förutsätter en återgång till 50- och 60-talens produktionssätt. Vi får aldrig glömma hur sådana här ideologiska låsningar under 1900-talet skickade många miljoner människor i döden och orsakade den största kapitalförstöringen i världshistorien. Därför måste vi sluta klamra oss fast vid föreställningar om kamp mellan ordningar vi redan vet inte fungerar, och i stället ge utrymme för djärvare politiska strategier.
Vi på Frihetsförmedlingen har inte svaret på hur destruktiva idéer om polarisering och traditionella politiska positioner ska kunna överges. Men vi vill peka på behovet av att utveckla nya politiska strategier som klarar att undvika liberalismens existentiella fallgrop, arbetssamhällets politiska låsning och populistiska försök att exploatera behovet av samhörighet och trygghet.
Behövs konst som byråkrati och byråkrati som konst i en samtid där politik blivit underhållning och arbete religion? Hur blev vi fast i arbetssamhället och hur har ekonomism och digitalisering påverkat våra institutioner? Vilken roll spelar performativiteten i samhällets organisation? Och är byråkratin mest betydelsefull som ritual?
Välkommen till en eftermiddag i gränslandet mellan konst och byråkrati, där vi gemensamt reflekterar kring dessa och andra spännande frågor!
Plats: SKOGEN, Masthuggsterassen 3, Göteborg
Tid: 24 mars 2018 kl 12:30 – 19.00
Web: www.skogen.pm
Dela:
Behövs konst som byråkrati och byråkrati som konst i en samtid där politik blivit underhållning och arbete religion? Hur blev vi fast i arbetssamhället och hur har ekonomism och digitalisering påverkat våra institutioner? Vilken roll spelar performativiteten i samhällets organisation? Och är byråkratin mest betydelsefull som ritual?
Plats: SKOGEN, Masthuggsterassen 3, Göteborg
Tid: 24 mars 2018 kl 12:30 – 19.00
Web: www.skogen.pm
Program:
12.30 Inledning
13.00 Sven-Eric Liedman: Valfrihet och regeltvång i vår tid
13.50 John Willgren, “Vi drack kaffe och administrerade landet”, videoverk
14.00 Lisa Rosendahl: Konst i den totala byråkratiseringens tidsålder
14.40 Fikapaus
15.10 Sverker Lundin, Byråkrati som bönesnurra
16.00 Pilvi Takala, “The Trainee”, videoverk
16.20 Simon Winter: Digitalisering, automatisering och AI
16.50 Bensträckare
17.00 Frihetsförmedlingen (John Huntington & Lars Noväng) presenterar verksamheten
17.15 Cecilia Jonasson, Sveriges friaste byråkrat, presenterar sig själv
17.30 Sammanfattning av eftermiddagen, diskussion
18.00 Mat, dryck och fortsatta samtal
Samtidsbyråkraten arrangeras av Frihetsförmedlingen som denna vår startar två nya undersökningar; Sveriges friaste byråkrat, där en professionell tjänsteman anställs under ett år för att stärka Frihetsförmedlingens närvaro i samhället och Kim Svensson, AI: en utforskning av automatisering och digital utveckling där Frihetsförmedlingen ger sig på att försöka bilda en moraliskt ansvarstagande artificiellt intelligent byråkrat.
13.00 Sven-Eric Liedman: Valfrihet och regeltvång i vår tid
I dagens härskande tänkesätt är frihet detsamma som valfrihet och människan framför allt en konsument av varor på en makalöst stor men ändå begränsad marknad. Den kreativa och arbetande människan reduceras däremot till en regelstyrd undersåte, underkastad en ordning som i offentlig sektor går under namnet New Public Management men som har motsvarigheter inom den privata sfären. Det är en snäv och reducerad människobild som på så sätt framträder och som vi på allt sätt måste försöka frigöra oss från.
Sven-Eric Liedman är professor emeritus i idéhistoria, författare till många böcker.
14.00 Lisa Rosendahl: Konst i den totala byråkratiseringens tidsålder
Hur påverkas konstnärligt arbete av de byråkratiska ramverk som omgärdar det? Sveriges kulturinstitutioner och byråkrati är utformade i syfte att säkerställa demokrati och yttrandefrihet, vilka är förutsättningar för konstnärlig frihet. Samtidigt är ett ramverk aldrig neutralt, och blir ofrånkomligen en del av det som det omgärdar. Hur kommer denna relation till uttryck inom bildkonstfältet, vars arbetsprocesser ofta anses diametralt motsatta byråkratins? Lisa Rosendahl diskuterar utifrån hennes erfarenhet av att arbeta på Konstnärsnämnden, Sveriges statliga myndighet för verksamma konstnärer, och en rad andra institutioner.
Lisa Rosendahl är curator och skribent.
15.10 Sverker Lundin, Byråkrati som bönesnurra
Vad har byråkratens regelstyrda arbete vid skrivbordet för likhet med ett ljus som brinner i en tom kyrka? Eller med en turist som entusiastiskt fotograferar lutande tornet i Pisa? Jag presenterar ett tolkningsramverk som gör det möjligt att förstå byråkrati som en ritual, som kan vara lustfyllt befriande ibland, men som idag allt oftare blir meningslös och tvångsmässig.
Sverker Lundin är lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Hans forskning handlar om kunskapsproduktion, utifrån ett antropologiskt och historiskt perspektiv.
16.20 Simon Winter: Digitalisering, automatisering och AI
Digitaliseringen innebär ett omskakande perspektivskifte vad gäller hur vi ser på världen. I stället för att agera enligt traditionella mönster byggs det nu upp kraftfulla datoriserade modeller som förmår härma även de mest mänskliga av egenskaper. Moral reduceras till mätbara värden och beslut och handlingar baseras på mönsterigenkänning i enorma datamängder.
Simon Winter är interaktionsdesigner och doktor i kognitionsforskning. Han arbetar som analytiker på tankesmedjan Infontology.
17.00 Frihetsförmedlingen presenterar verksamheten
Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet vars stödåtgärder, riktlinjer och information till allmänheten syftar till att motverka en tilltagande inlåsning av mänsklig aktivitet i lönearbete och konsumtion. Samtidigt är förmedlingen ett konstverk som behandlar arbetssamhället och utforskar möjliga alternativ till det. Frihetsförmedlingen initierades 2014 av konstnärerna Lars Noväng och John Huntington som sedan starten också driver verksamheten.
17.15 Sveriges friaste byråkrat presenterar sig själv och sitt kommande uppdrag
Cecilia Jonasson har en bakgrund som kommunikatör på förvaltningen för inköp och upphandling i Göteborgs Stad. Tidigare har hon bl.a. tjänstgjort på flera större studieförbund som administratör och verksamhetsutvecklare. Cecilia har också ett ben i medvetandefilosofi och modern vetenskapsteori med särskilt intresse för de aspekter av människans upplevelsevärld som inte gärna låter sig inordnas i system och struktur.
13.50 John Willgren, “Vi drack kaffe och administrerade landet”, 2013
Mycket kaffe dricks dagligen ur muggar som bär olika svenska myndigheters namn. I Willgrens film får den svenska fikakulturen både byråkratisk tyngd och politisk laddning.
John Willgren (1985) bor och arbetar i Stockholm. Hans verk belyser ofta hur det kollektiva och privata smälter samman i våra gemensamma berättelser.
16.00 Pilvi Takala, “The Trainee”, 2008
När Takala arbetar en månad som praktikant på Deloittes kontor i Helsingfors vet nästan ingen vad hennes projekt egentligen går ut på. Efter ett tid utvecklar hon märkliga vanor och stämningen kring henne blir gradvis outhärdlig.
Pilvi Takala (1981) bor och arbetar i Helsingfors och Berlin. Hon har ställt ut internationellt sedan 2003 och bland annat vunnit The Emdash Award på Frieze Art Fair, London.
Samtidsbyråkraten produceras med stöd av Göteborgs Stads kulturnämnd
Sveriges friaste byråkrat och Kim Svensson, AI genomförs med stöd från Kulturbryggan respektive Kultur Skåne
Bild: Evening_tao_Freepik.com
“Idag håller vi på att återupptäcka konstens betydelse för psykisk återhämtning.” – Elisabeth Punzi, forskare i psykologi-
Frihetsförmedlingen deltar med sina synvinklar kring meningskapande verksamhet på ett symposium om konst och återhämtning i Göteborg onsdag 21 februari 2018.
Ur programbladet:
“Konstnärliga uttryck som en väg till återhämtning från psykiskt lidande är ett kulturellt arv
som alltmer börjar återupptäckas. Vid exempelvis Lillhagens sjukhus fanns konstateljéer samt musikverksamhet och dansterapi. Inom samtida forskning och klinisk verksamhet finns intresse för att integrera kultur och konstnärliga uttryck och få ökad förståelse för hur bildkonst, litteratur, musik och dans kan hjälpa människor att närma sig känslor och erfarenheter, öka välbefinnandet och skapa mening. Människor som är eller har varit inom psykiatrin har ofta hittat ett sammanhang och funnit tillfredsställelse i kreativ verksamhet.
Vid detta symposium presenteras verksamheter som har fokus på konstens betydelse vid återhämtning från psykiskt lidande. Vi har bidrag från personer med egna erfarenheter, Affektiva enheten vid Psykiatri Sahlgrenska, Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborgs universitet och Frihetsförmedlingen.
Konstnärer, forskare, kliniker och brukare möts för att dela erfarenheter av konstnärliga uttryck och deras betydelse.”
Dela:
“Idag håller vi på att återupptäcka konstens betydelse för psykisk återhämtning.”
– Elisabeth Punzi, forskare i psykologi –
“Konstnärliga uttryck som en väg till återhämtning från psykiskt lidande är ett kulturellt arv
som alltmer börjar återupptäckas. Vid exempelvis Lillhagens sjukhus fanns konstateljéer samt musikverksamhet och dansterapi. Inom samtida forskning och klinisk verksamhet finns intresse för att integrera kultur och konstnärliga uttryck och få ökad förståelse för hur bildkonst, litteratur, musik och dans kan hjälpa människor att närma sig känslor och erfarenheter, öka välbefinnandet och skapa mening. Människor som är eller har varit inom psykiatrin har ofta hittat ett sammanhang och funnit tillfredsställelse i kreativ verksamhet.
Vid detta symposium presenteras verksamheter som har fokus på konstens betydelse vid återhämtning från psykiskt lidande. Vi har bidrag från personer med egna erfarenheter, Affektiva enheten vid Psykiatri Sahlgrenska, Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborgs universitet och Frihetsförmedlingen.
Konstnärer, forskare, kliniker och brukare möts för att dela erfarenheter av konstnärliga uttryck och deras betydelse.”
Av Simon Winter: Inom ramen för projektet Kim Svensson, AI håller jag på att utforska olika tekniska lösningar. Tekniken ska vara sådan att den både bygger på modern AI/machine learning och producerar texter som är relevant för en byråkrat. Ett av de första verktygen jag har testat heter Ketchum och är en rätt liten snurra för att visa ordassociationer från Fasttext-projektet.
Först lite om Fasttext, som är ett projekt från Facebook för textklassificering och vektorrepresentation av texter.
Jag ska skriva ett annat inlägg om vektorrepresentationer. Kortfattat betyder det i det här fallet att man tar varje enskilt ord i den vokabulär som bygger upp texten och ger den en punkt i en flerdimensionell rymd. Genom det sätt man sätter ut punkter kommer ord med liknande betydelse att hamna intill varann. Det här bygger på en hypotes som heter distributional semantics och som går ut på att om man tittar på ords användning så kommer ord med liknande betydelse att användas på liknande sätt. (Det står att Firth stått för att göra hypotesen populär, men den stämmer också bra med det jag förstått av den senare Wittgenstein som säger att ordens användning bestämmer deras betydelse.)
En viktig anmärkning i sammanhanget tycker jag är att det inte finns någon semantisk representation i den här modellen. Det enda som finns är rymden av ord, och var ett ord hamnar bestäms endast av var de andra orden befinner sig.
Nåväl, det som Fasttext-projektet har gjort är bland annat att träna upp ett nätverk på många olika texter. För svenska har man tagit svenska Wikipedia. Att träna ett nätverk betyder i det här fallet att man har bestämt de olika ordens positioner i den multidimensionella rymden. Man har använt sig av en rymd i 300 dimensioner, och den är ju då väldigt svår att visualisera. Om man vill titta på rymden kan man använda tekniker för dimensionsreduktion (som t-SNE) eller så får man utforska rymden på andra sätt.
interaktionsdesigner och kognitionsforskare
Inom ramen för projektet Kim Svensson, AI håller jag på att utforska olika tekniska lösningar. Tekniken ska vara sådan att den både bygger på modern AI/machine learning och producerar texter som är relevant för en byråkrat.
Ett av de första verktygen jag har testat heter Ketchum och är en rätt liten snurra för att visa ordassociationer från Fasttext-projektet.
Först lite om Fasttext, som är ett projekt från Facebook för textklassificering och vektorrepresentation av texter.
Jag ska skriva ett annat inlägg om vektorrepresentationer. Kortfattat betyder det i det här fallet att man tar varje enskilt ord i den vokabulär som bygger upp texten och ger den en punkt i en flerdimensionell rymd. Genom det sätt man sätter ut punkter kommer ord med liknande betydelse att hamna intill varann. Det här bygger på en hypotes som heter distributional semantics och som går ut på att om man tittar på ords användning så kommer ord med liknande betydelse att användas på liknande sätt. (Det står att Firth stått för att göra hypotesen populär, men den stämmer också bra med det jag förstått av den senare Wittgenstein som säger att ordens användning bestämmer deras betydelse.)
En viktig anmärkning i sammanhanget tycker jag är att det inte finns någon semantisk representation i den här modellen. Det enda som finns är rymden av ord, och var ett ord hamnar bestäms endast av var de andra orden befinner sig.
Nåväl, det som Fasttext-projektet har gjort är bland annat att träna upp ett nätverk på många olika texter. För svenska har man tagit svenska Wikipedia. Att träna ett nätverk betyder i det här fallet att man har bestämt de olika ordens positioner i den multidimensionella rymden. Man har använt sig av en rymd i 300 dimensioner, och den är ju då väldigt svår att visualisera. Om man vill titta på rymden kan man använda tekniker för dimensionsreduktion (som t-SNE) eller så får man utforska rymden på andra sätt.
Så här kan en liknande rymd se ut i två dimensioner:
Det här är ju bara två dimensioner av 300, så det som ligger nära varann i de här två dimensionerna kan ligga långt ifrån eller närmare i någon annan dimension. Det är väldigt abstrakt med de här dimensionerna, men man får vänja sig vid det. Ju förr man kan se en punkt i många dimensioner framför sig, desto snabbare inser man styrkan (och svagheterna) i modellen.
Det lilla verktyget Ketchum tar de färdigtränade Fasttext-vektorerna och ger ett litet interface där man kan utforska närliggande ord.
Så här kan det se ut:
Det är lätt att verktyget kommer in på något som liknar ordlikhet, snarare än semantiska associationer. Det kan bero på att det först hittar böjningsformer, och att hela historiken spelar roll för hur den fortsätter att leta. Det är spännande att det kan hitta “omutlig” i associationerna till byråkrati.
Med grönsaker känns det som att fungerar ganska bra, liksom billackering:
Det är relativt lätt att sätta upp Ketchum.
Lite teknik: jag installerade beroendena, var tvungen att använda sudo. Jag kör Python 3 så då blir installationen med pip3. Det var något med print(f) som inte fungerade, och jag orkade inte ta reda på vad som var fel, så jag tog helt enkelt bort f-et, så gick det bra. Filen jag laddade ner från Fasttext var inte zippad, men Ketchum förutsatte det… Det slutade med att jag zippade den så att programmet fick tugga sig igenom på rätt sätt. När jag körde igång tog det flera timmar, men sen satte den upp en lokal server. När jag startade systemet andra gången gick det igång genast. Klicka inte på länken till vektorerna, den är en väldigt stor fil…
– – – –
Artikeln är tidigare publicerad som en bloggpost på tankesmedjan Infontology där Simon Winter är verksam som analytiker.
❯ Till bloggposten
Under tre dagar tar Frihetsförmedlingen plats i Göteborg med ett nytt mobilt kontor. Där kommer vår Tillståndsenhet att utfärda dokument som effektivt undanröjer de flesta hinder för ökad frihet. Kontoret har drop in-öppet och finns runt Brunnsparken, Kungsportsplatsen, respektive Järntorget 28-29 sep och 1 okt 2017. Se uppdateringar av eventet för exakta platser. Under flera års tid har Frihetsförmedlingen uppmärksammat ett växande behov av individuella och gemensamma tillstånd som kan underlätta för ökad frihet. Därför har vi upprättat Tillståndsenheten, som i Göteborg för första gången erbjuder direktservice från vårt nya mobila kontor. Allmänheten kan där få hjälp med att uppmärksamma olika hinder och möjligheter – både för den sökande själv, men också för andra kanske mindre privilegierade grupper i samhället. Under rituella former kommer också skräddarsydda tillstånd att utfärdas på plats – exempelvis utresetillstånd, arbetsintyg, visum, bygglov, utskänkningstillstånd, danstillstånd eller andra mer fantasifulla tillstånd.
Välkommen till Open Freedom Lab 2016: en nationell träff på temat “Tillsammans formar vi framtidens frihet”. Under två dagar möts frihetssökande, forskare, experter, praktiker och nyfikna för att diskutera och undersöka frihetens roll i dagens och morgondagens samhälle. Programmet innehåller en bredd av infallsvinklar förmedlade i teori och praktik genom öppna samtal, inspirerande föreläsningar och gemensamma frihetsövningar.
Dela:
Under flera års tid har Frihetsförmedlingen uppmärksammat ett växande behov av individuella och gemensamma tillstånd som kan underlätta för ökad frihet. Därför har vi upprättat Tillståndsenheten, som i Göteborg för första gången erbjuder direktservice från vårt nya mobila kontor. Allmänheten kan där få hjälp med att uppmärksamma olika hinder och möjligheter – både för den sökande själv, men också för andra kanske mindre privilegierade grupper i samhället. Under rituella former kommer också skräddarsydda tillstånd att utfärdas på plats – exempelvis utresetillstånd, arbetsintyg, visum, bygglov, utskänkningstillstånd, danstillstånd eller andra mer fantasifulla tillstånd.
Frihetsförmedlingens tillståndsenhet riktar på detta sätt under tre dagar sökarljuset mot de moraliska förpliktelser friheten för med sig: “hur använder du ditt tillstånd att göra vad du vill på ett sätt som inte inskränker någon annans frihet? Hur hanterar du kravet att ta ett personligt juridiskt ansvar för hur du använder utfärdade tillstånd, i relation till svensk lagstiftning, offentliga regelverk och andra erkända intressen?”
Frihetsförmedlingen finns till för människorna. Som institution tar vi de sociala situationer vi verkar i på största allvar. Vårt byråkratiska ramverk syftar till att ge befolkningen bästa möjliga stöd och hjälp i sökandet efter sammanhang och mening i en alltmer flytande tillvaro.
Frihetsförmedlingens publika aktiviteter hösten 2017 utgör våra hittills största satsning på uppsökande verksamhet i Sverige. Vi hoppas att många frihetssökande Göteborgare tar chansen att under trivsamma former möta våra kunniga handläggare. Välkomna!
Frihetsförmedlingens tillståndsenhet är en del av GIBCA Extended och produceras av förmedlingens initativtagare Lars Noväng och John Huntington.
Torsdag 28 sep 12.00 –16.00: Brunnsparken/Drottningtorget
Fredag 29 sep 12.00 – 16.00: Kungsportsplatsen
Söndag 1 okt 10.00 – 14.00: Järntorget
På eftermiddagen söndag 1 oktober förflyttar sig Tillståndsenheten till Masthugget och fortsätter verksamheten under evenemanget Skolstart på Skogen: www.skogen.pm