Frihetsförmedlingen har en positiv syn på frihet, vårt synsätt är att frihet inte är en bristvara, utan tvärtom en resurs som är outtömlig och ackumulativ, att möjligheterna till frihet ökar för varje erövrad frihetsmöjlighet och att varje person som upplever sig fri också skapar möjligheter för ännu fler att bli fria.

Men det finns en hake. Tyvärr finns det människor som ser sina egna behov som viktigare eller mer värda än andras och som utövar sin frihet på sätt som begränsar utrymmet för andras frigörelse. Ibland kan det vara svårt att se vilken plats man tar eller vilken makt man utövar i dessa sammanhang, svårt att förstå eller märka hur ens frihet möjligen inskränker någon annans. Frågan blir: Kan jag göra precis vad jag vill och känner för, om det innebär att mina friheter inskränker andras? Och om jag svarar nej på den frågan blir följdfrågan: hur utövar jag i så fall min frihet i en harmonisk samklang med omgivningen?

Det finns naturligtvis inget enkelt eller entydigt svar på dessa frågor, men Frihetsförmedlingen vill föreslå en tumregel som man alltid kan ta till om man känner att man löper risk att minska någon annans frihet genom den frihet man själv tar sig: Inskränk aldrig friheten för någon som har en svagare eller osäkrare position i samhället än du själv. Att utöka sina egna frihetsmöjligheter på bekostnad av personer som har en starkare eller säkrare position i samhället kan däremot moraliskt försvaras om inga alternativ finns som inte alls inskränker någons frihet över huvud taget.

Glöm inte heller att en sådan moralisk ekvation endast krävs i de fall då alla inblandade föreställer sig att frihetsutrymmet är begränsat (vilket i så fall kan omförhandlas). Om alla kommer överens om att utrymmet för frihet är obegränsat och är beredda att ta gemensamt ansvar för alla konsekvenser av denna överenskommelse, slipper man ovanstående moralkonflikt.