Stora delar av befolkningen, som i dag är inlåsta i symboliskt eller bara onödigt arbete, måste frigöras för att bättre kunna bidra till en nödvändig omställning av samhället.
Den enorma produktivitetsökning och effektivisering som pågått under decennier har gjort idén om full sysselsättning omodern. Samtidigt har den mentala låsningen vid jobben bara blivit starkare, vilket lett till ständigt ökande strukturellt våld från arbetssamhällets institutioner. Exempel på sådant våld är inlåsningen av stora grupper i tomt arbete – som anställda och som arbetslösa i olika åtgärder – eller inlåsningen av unga i olika former av yrkesinriktade utbildningar som inte är relevanta på dagens förändrade arbetsmarknad.

I ambitionen att bryta denna negativa utveckling har Frihetsförmedlingen axlat uppdraget att stödja medborgarnas frigörelse från tvingande strukturer, så att de tillsammans kan avväpna arbetslinjen och slippa ur dess inlåsningseffekter. Avsikten är att öka utrymmet för människor att bidra till ett gott samhälle med bra förutsättningar för alla, där existerande resurser omfördelas mer rättvist än i dag. Behovet av en sådan förändring är uppenbart, oavsett om man strävar efter mer innovation, att upprätthålla landets konkurrenskraft, att bygga ett mänskligare samhälle eller alltsammans.

Den globala strukturomvandling vi nu genomgår är kraftfull, snabb och slår hårt på många olika plan som miljö, jämlikhet och social stabilitet. Samhällets motåtgärder måste därför också bli kraftfullare och snabbare. För att detta ska bli möjligt måste vi sluta tvinga varandra att ängsligt anpassa oss till en krympande arbetsmarknad, och i stället skapa möjligheter för alla att på ett friare sätt bidra till samhällets förändring och utveckling. Trots detta fortsätter politiker av alla kulörer att upprepa mantrat vi måste skapa fler jobb för att klara välfärden. Deras retorik kopplar reflexmässigt finansieringen av välfärdssystemen till jobben och då främst lönearbete – ett tänkande som blir allt svårare att försvara i relation till en ekonomi där mänskligt arbete i accelererande omfattning ersätts av maskiner, vars värdeskapande i princip inte beskattas.

Vi på Frihetsförmedlingen menar att arbetslinjen måste skrotas till förmån för en politik som hedrar den tradition av likabehandling och omtanke som byggt Sverige starkt under generationer. En politik som vågar ta vår tids utmaningar och snabba förändringstakt på allvar och kan se bortom arbetsmarknaden som huvudsaklig arena för människors bidrag till samhällsbygget. En politik som inser att välfärdssystemen både kan och måste reformeras, så att utanförskapet avskaffas och alla garanteras långsiktig ekonomisk trygghet. Om man sedan kallar detta basinkomst eller något annat är av mindre betydelse. Det är dags för en politik som skapar förutsättningar för ett mänskligare och mer inkluderande samhälle, där vi med skaparkraft kan ta oss an den nödvändiga omställningen mot hållbarhet, eller snarare uthållighet: social, ekonomisk och ekologisk.

Picture of Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Stora delar av befolkningen, som i dag är inlåsta i symboliskt eller bara onödigt arbete, måste frigöras för att bättre kunna bidra till en nödvändig omställning av samhället.

Den enorma produktivitetsökning och effektivisering som pågått under decennier har gjort idén om full sysselsättning omodern. Samtidigt har den mentala låsningen vid jobben bara blivit starkare, vilket lett till ständigt ökande strukturellt våld från arbetssamhällets institutioner. Exempel på sådant våld är inlåsningen av stora grupper i tomt arbete – som anställda och som arbetslösa i olika åtgärder – eller inlåsningen av unga i olika former av yrkesinriktade utbildningar som inte är relevanta på dagens förändrade arbetsmarknad.

I ambitionen att bryta denna negativa utveckling har Frihetsförmedlingen axlat uppdraget att stödja medborgarnas frigörelse från tvingande strukturer, så att de tillsammans kan avväpna arbetslinjen och slippa ur dess inlåsningseffekter. Avsikten är att öka utrymmet för människor att bidra till ett gott samhälle med bra förutsättningar för alla, där existerande resurser omfördelas mer rättvist än i dag. Behovet av en sådan förändring är uppenbart, oavsett om man strävar efter mer innovation, att upprätthålla landets konkurrenskraft, att bygga ett mänskligare samhälle eller alltsammans.

Den globala strukturomvandling vi nu genomgår är kraftfull, snabb och slår hårt på många olika plan som miljö, jämlikhet och social stabilitet. Samhällets motåtgärder måste därför också bli kraftfullare och snabbare. För att detta ska bli möjligt måste vi sluta tvinga varandra att ängsligt anpassa oss till en krympande arbetsmarknad, och i stället skapa möjligheter för alla att på ett friare sätt bidra till samhällets förändring och utveckling. Trots detta fortsätter politiker av alla kulörer att upprepa mantrat vi måste skapa fler jobb för att klara välfärden. Deras retorik kopplar reflexmässigt finansieringen av välfärdssystemen till jobben och då främst lönearbete – ett tänkande som blir allt svårare att försvara i relation till en ekonomi där mänskligt arbete i accelererande omfattning ersätts av maskiner, vars värdeskapande i princip inte beskattas.

Vi på Frihetsförmedlingen menar att arbetslinjen måste skrotas till förmån för en politik som hedrar den tradition av likabehandling och omtanke som byggt Sverige starkt under generationer. En politik som vågar ta vår tids utmaningar och snabba förändringstakt på allvar och kan se bortom arbetsmarknaden som huvudsaklig arena för människors bidrag till samhällsbygget. En politik som inser att välfärdssystemen både kan och måste reformeras, så att utanförskapet avskaffas och alla garanteras långsiktig ekonomisk trygghet. Om man sedan kallar detta basinkomst eller något annat är av mindre betydelse. Det är dags för en politik som skapar förutsättningar för ett mänskligare och mer inkluderande samhälle, där vi med skaparkraft kan ta oss an den nödvändiga omställningen mot hållbarhet, eller snarare uthållighet: social, ekonomisk och ekologisk.

❯ Läs artikeln i Sydsvenskan