De senaste 100 årens resa från jordbrukssamhälle till konsumtionssamhälle utmanar människans flera tusen år gamla förhållningssätt till sig själv, sin nästa och till sin värld. Vi har gått från odlare till konsumenter, och konsumismen har nu blivit så allomfattande att vi människor riskerar förtära allt – från den planet vi delar med allt annat levande till våra egna kroppar.
(tablet) >
2040 beräknas människans infrastruktur väga tre gånger mer än allt biologiskt liv på jorden.
Illustration: Visual Capitalist
Att kultur betyder odling tänker vi knappast på dagligdags när vi kanske läser kultursidorna, eller söker kulturstöd. Men vi bör inte glömma begreppets rot, eftersom hela vår civilisation och dess tanketraditioner tar sin utgångspunkt i människan som kulturvarelse, det vill säga odlare.
De senaste 100 årens omvandling av samhället, från jordbrukssamhälle till konsumtionssamhälle, utmanar därför människans flera tusen år gamla förhållningssätt till sig själv, sin nästa och till sin värld.
För vad innebär det egentligen att vi nu slutat vara odlare för att i stället bli konsumenter? Ja, kort sagt att vi numera konsumerar, det vill säga förbrukar själva förutsättningarna för vår egen överlevnad. Och inte bara vår egen. Klimat- och artutrotningskrisen står som två gigantiska utropstecken efter detta konstaterande.
“Ordet konsumtion betyder att förbruka/sluka något.
I en värld med ändliga resurser blir ohämmad konsumtion liktydigt med missbruk; ett missbruk som i dag blivit så allomfattande och systematiskt att vi människor tycks förtära allt – från vår enda planet till våra egna kroppar, som även de konsumeras på olika marknader under en allt större del av vår utmätta livstid.
Under de senaste 40 åren har utvecklingen accelererat och nu gått så långt att det är rimligt att fråga sig om vi fortfarande är kulturvarelser? Det samhälle som så länge varit en kultur, i bemärkelsen odling, framträder nu snarare som en själlös struktur för självutplåning, administrerad av en kolossal digitaliserad byråkrati.
Den jordbrukande människan – som under årtusenden levt i någorlunda fruktbar och balanserad symbios med ekosystemen och andra planetära och samhälleliga förutsättningar – har därmed ersatts av den missbrukande människan.
Ett lika tankeväckande som skrämmande effekt av detta framkom 2020 när ett forskarteam vid Weizmann institute of science i Israel publicerade en studie i tidskriften Nature där de visade att människans infrastruktur numera väger lika mycket som alla levande organismer. På hela planeten.
Forskargruppen har länge studerat relationen mellan jordens biomassa, det vill säga alla levande varelsers vikt (minus vätskeinnehållet) och den antropogena massan, det vill säga den sammanlagda vikten av all mänsklig infrastruktur. För c:a 100 år sedan uppgick den antropogena massan till c:a 35 gigaton vilket motsvarar endast 3 procent av vikten av alla levande organismer, den totala biomassan på vår jord.
Men sedan dess har den antropogena massan fördubblats ungefär vart 20:e år, medan den totala biomassan lika stadigt minskat. Från och med cirka 2020 beräknas därmed den antropogena massan vara större än den totala biomassan på jorden.
Och den fortsätter att växa. Exponentiellt.
Så vad måste vi sluta med?
Illustration: Amanda Montañez
Illustration: anthropomass.org
Beräknade relationer mellan antropogenisk massa och biomassa
1910, 1940, 1980, 2020 och 2040:
Mobildeln längst ned>
Specialfält för mobilvisning nedan. Ställ i så fall in responsive-visningar!
Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet, en tankesmedja och ett konstverk med uppdrag att stödja människors frigörelse från strukturer som låser dem inne i lönearbete och ekonomism.
Vår tids fixering vid jobbskapande och tillväxt framstår alltmer som ett hot mot både planeten och kommande generationer. Avancerad teknologi har radikalt ökat möjligheten att befria majoriteten från tvånget att lönearbeta, men används i dag främst för att skapa onödiga jobb som människor dessutom mår dåligt av att utföra. Samtidigt bestraffas de arbetslösa med systematiska tvångsåtgärder.
Frihetsförmedlingens viktigaste ansvar är därför att minimera och helst förhindra meningslös sysselsättning samt att motverka det generella kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Förmedlingens övergripande målsättningar är att ge befolkningen stöd och struktur för frigörelse, att successivt öka det allmänna handlingsutrymmet och att inspirera till ett mänskligare samhällsbygge.
Frihetsförmedlingen initierades 2014 av konstnärerna Lars Noväng och John Huntington, vilka sedan starten gemensamt leder och utvecklar verksamheten.