Från de flesta politiska håll menar man i dag att ännu mer arbete ska göra samhället bättre. Samtidigt är det uppenbart att vi redan nu ägnar oss åt överproduktion av diverse mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster. Något som också skapar en social kultur där människor tvingas till överkonsumtion för att uppnå acceptabel social status.

Frihetsförmedlingen har ett långsiktigt perspektiv på frihet. Ett av våra uppdrag är att ha ett samlat ansvar för moralfrågor inom frihetspolitiken och där ingår miljö- och klimatfrågorna.

För att alla skall kunna utöva sin frihet måste Sverige kunna behålla en miljö där maten går att äta och där marken går att bruka i ett klimat med rimliga temperaturer. Vi måste bli ett hållbart samhälle som inte utarmar jordens resurser. Detta kräver att vi tänker om radikalt vad gäller arbete och produktion. Vi måste upphöra med onödigt arbete som driver på denna utveckling, som ett nödvändigt och viktigt steg närmare en lösning på dagens miljöproblematik.
Frihetsförmedlingen har därför tydligt fokus på att motverka fixeringen vid jobb, den institutionaliserade form av arbete som i dag står i vägen för samhällets verkliga behov av förnyelse, omställning och hållbarhet.

En viktig anledning till att arbetssamhället nu krisar här i västerlandet är att internet, som någon sa, “plötsligt gjorde det lättare att organisera saker”. Detta har bl.a. fått till följd att våra konsumtionsvaror hela tiden blir billigare tack vare att människor tvingas konkurrera om fabriksarbete globalt i stället för som tidigare lokalt, vilket lett till att slaveri i princip återinförts.
En fråga vi måste ställa oss är om den robotisering här på hemmaplan som skulle kunna möjliggöra för oss att luta oss tillbaka och njuta av en arbetsfri tillvaro, kan finansieras utan detta djupt orättvisa system? Går det att försvara en sådan global omfördelning, moraliskt, miljömässigt?

När det gäller frågan om vad som behöver komma efter arbetssamhället, förespråkar Frihetsförmedlingen därför en radikal hållning, som innebär att vi tillsammans och på djupet frågar oss hur ett gott gemensamt liv kan levas, ett liv där vi varken förtär varandra eller det klot där vi är satta att leva och verka tillsammans.
Arbetssamhället hindrar oss i dag utan tvekan ifrån att ta tillvara och fördela resurser på ett effektivare sätt, sätt som skulle innebära ett gott liv som är mindre resurskrävande. Basinkomst är ett möjligt svar på hur en sådan resursfördelning kunde gå till – men om basinkomst i det rika norra Europa kräver fortsatt “värdeskapande” i en ekonomisk struktur som bygger på ständigt ökande klyftor och slavarbete i tredje världen, blir inte heller basinkomst en hållbar idé.

Frågan blir då: hur gör vi? Hur befriar vi oss från arbetssamhället på riktigt?

– – –
Foto: Simon Migaj, Pexels